Life is what happens to you while you're busy making other plans./Lennon

om Lojsan, som fick diagnosen ALL - Leukemi i aug 2008; när hon var 16 år, och om hur vardagen i vår familj



söndag 5 oktober 2008

Söndag - dag 15

Idag har allt gått baklänges. Methodexatnivåerna har gått upp (!) igen. Det innebär mer vätskedropp och mer Furix vilket innebär ett evigt kissande och att hon trots detta samlar på sig en massa vätska vilket gör att hon har ont i fötterna och svårt att röra sig. Sen har hon fått pigmentförändringar av Methodexatet på benen - som tur är så kliar det inte i varje fall. Hon mår inte illa, men den långa sjukhus- och innevistelsen "börjar" bli seg. Dessutom så börjar Methotexatet visa sig även på hur värdena ser ut, vita och Hb sjunker så det blev en enhet blod till lunch. Gissandet inför nästa vecka lutar åt att Lojsan kommer att vara kvar minst till onsdag.

4 kommentarer:

maria sa...

Tänker på er och lider med er. Denna eviga väntan på rätt svar för att få åka hem är olidlig. Aldrig har man väl längtat hem så. Ta hand om er, hälsningar Maria mamma till Victoria

en någorlunda orienterad man sa...

Nu har jag börjat läsa också!

Julia sa...

Jag skickar över många varma tankar. Känns ganska skönt att kunna läsa det hur en närstående till en person med sjukdom ser på saken... För jag undrar så ofta hur mina föräldrar kände och känner... För som vanligt svarar de- Det gör inget Julia, allt för dig! Jag vill bara krypa in i deras huvun och läsa vad de tänker!
Kämpa på, jag kommer fortsätta läsa!
Kramar

momofa sa...

Nu måste dina skyddsänglar jobba övertid alla dar i veckan!!!Skickar alla varma tankar och ber till högre makter om assistans till ditt bästa.Du är så tapper lilla hjärtat.Småkusinerna hälsar till dej.Många kramar