Life is what happens to you while you're busy making other plans./Lennon

om Lojsan, som fick diagnosen ALL - Leukemi i aug 2008; när hon var 16 år, och om hur vardagen i vår familj



tisdag 23 september 2008

..och nu blir det magnetrönten.

och nu är det klart. Nu är det bara att vänta på resultatet.

Lojsan har haft privatlärare idag - historia. Eftersom hon är isolerad så kommer sjukhusskolan till henne. Mycket bra. Men nu får jag inte ha datorn längre - det ska MSN´as.

Uppdatering 22:35
Det här med tempot på sjukhus är en sak för sig. Ibland (oftast) händer ingenting och ingenting och ingenting. Sen helt plötsligt så står folk på kö till rummet och alla provsvar dyker upp samtidigt och så blir det tider som ska passas till höger och vänster och oftast nu, på en gång. För en stund sen så fick vi veta att det blir operation i morgon, kirurgen (samma som fixade till gamla porth-a- cathärret) "myglade" in Lojsan på en återbudstid i morgon fm. Det är hon som ska operera också - verkar som om Lojsan har fått en personlig kirurg... Så nu är det duschning, rena kläder och sängkläder och fasta från midnatt. Så, om ni tänkt hälsa på här så är i morgon ingen bra dag. Annars är det alltid besökstid här. Sen om hon/vi är på plats är en ennan sak!

3 kommentarer:

Howdy Sailor sa...

Åh, jag minns mina privatlärare. Allt gick så fort när man hade majjen eller fröken för sig själv. Men jag saknade förstås klassen.

Min pappa är på isolering i några veckor nu och lyssnar på musik och läser. Jag kan tänka mig att tiden går långsamt.

Hälsa Lojsan:
Jag tänker på dig, Lojsan. Ganska mycket faktiskt och ändå har vi aldrig träffats. Tänk på att hur jobbigt det än är har du en unik upplevelse som gör dig till en ännu mer unik människa. Det är häftigt senare när man ser tillbaka på det. Det vet jag av egen erfarenhet.

Mammanonna sa...

hej Howdy.
Tycker att det är kul att du läser bloggen och att du bryr dig - fast du inte träffat oss. Det är uppbyggande/givande/ uppmuntrande att se hur du med din erfarenhet reagerar på det som händer Lojsan. Hon läser inte bloggen själv men jag läser upp hälsningar och andra trevligheter när tillfälle ges. Nå´n gång kanske jag får läsa din historia. Om inte här, så kanske på din blogg eller i ett pm.

Anonym sa...

Älskade barn,stora som mindre !Håller alla tummar som finns och försöker "trolla" lite.Skulle vilja kunna på riktigt.Vilken tur att det finns doktorer och annat löst folk som kan det vi andra inte kan,tillit och förtröstan är honnörsord för dagen.Det kommer ett "sen",inte" snart".Det ser vi fram emot.Många kramar från Momofa.