Life is what happens to you while you're busy making other plans./Lennon

om Lojsan, som fick diagnosen ALL - Leukemi i aug 2008; när hon var 16 år, och om hur vardagen i vår familj



söndag 22 mars 2009

Många år sedan

I fredags, när vi fick provsvaren, så fick vi även veta att Lojsan skulle sluta med Puri- nethol tabletterna helt fram till på onsdag. På fredag kväll när Lojsan skulle ta tabletter kommer hon in till oss och konstaterar att det är väldigt länge sen hon bara tog en enda tablett. Tja, sisådär 14 år sen om vi inte ska vara alltför petnoga. Det är tufft att vara bara 16 år och nästan hela sitt liv hållit på att knapra tabletter. Än den ena än den andra. Det har ju varit ett experimenterade och testande mest hela tiden. Det är mycket som är jobbigt när man tänker på det. Dels att kroppen självklart blir sliten av att hela tiden bearbeta främmande kemikalier. Och att man inte riktigt vet vad som funkar (Ja, inte nu med leukemin då förstås - förhoppningsvis!) och att hon blir som sin egen försökskanin. Att vara tvungen att komma ihåg och alltid alltid behöva ha medicinerna med sig - ingen spontan övernattning där inte. Och att som barn och tonåring veta att jag måste - oavsett om jag vill eller inte. Läste om en tjej som hoppade över sina cellgiftstabletter en kväll, hon slängde dem och sa till föräldrarna att hon tagit dem. Bara för att hon va så less. Men hon mådde så dåligt efteråt - inte av tablettbristen i sig utan av det dåliga samvetet. Jag beundrar verkligen Lojsan som så plikttroget tar sina tabletter dag ut och dag in (som vi vet om ;) ).

3 kommentarer:

Anonym sa...

Vill bara skriva och skicka varma hejapåhälsningar. Vilken "glöd" Lojsan utstrålar! Den värmer ända hit!! SoB

momofa sa...

Vi läser och begrundar och beundrar vilken tjej!!!!Det är nog lätt att tappa geisten,men det hjälps inte,man måste och måste igen.Du är en kämpe Lojsan!!!Kramar från Höga nord.

Anonym sa...

Hejapå!! Tänk att det helt plötsligt ska kännas lite konstigt att bara få "knapra" på en enda tablett, när man bara går och önskar att det ska gå fort att bli av med en hel del av dem. Nu håller vi tummarna för bra värden i morgon så behandlingen får fortskrida planenligt. Kram.
Bambo