Påmindes om att jag inte skrivit något om hur det gick i tisdags. Och jotack, det gick bra. Hudläkaren (som inte sett Lojsan tidigare) tyckte att det såg ut. Hur hemskt eller bra var ju svårt att bedömma, men han tyckte att vi skulle fortsätta som tidigare och skrev ut mer salva. Jag frågade om det skulle vara OK att vi skötte den dagliga behandlingen hemma nu (när alla krustor är borta och det är läktare) och det skulle gå bra, men hon ska till distriktan en gång i veckan för kontroll. Och så blir det Hud igen nästa gång hon ska till sjukhuset.
På Bonken så konstaterades att värdena är riktigt bra, men att hon ska fortsätta med en låg dos cellgifter så att såren får läka "i fred" ett tag till. Återbesök om en månad.
Idag sänder jag en extra tanke till Gustav och hans familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag skulle skriva något här men så klickade jag på din länk, sen började jag darra så mycket att jag inte kunde skriva något i den bloggen, så nu skriver jag förvirrat här. Jag tänker att jag ska vara TACKSAM, det ska jag, för jag har ju ALLT. jag är så oändligt och innerligt imponerad av er som har barn med cancer. Tusen kramar från mig.
Tack och lov att det blir bättre!Vi jobbar på i snön och tror att det snart är vår ,hm!Älskade barn i alla åldrar, vi beundrar ert tålamod, handlingskraft och mod.Ingenting år svårare än tålamod.Allt skall ske nu,helst i går.Vi tror på våren och solen som läkande kraft.LY
Skicka en kommentar