Life is what happens to you while you're busy making other plans./Lennon

om Lojsan, som fick diagnosen ALL - Leukemi i aug 2008; när hon var 16 år, och om hur vardagen i vår familj



fredag 23 oktober 2009

Hur ska personalen vara?

Fick en fråga i kommentarerna om tips när man jobbar med sjuka barn. Försöker mig på ett svar utifrån vår horisont.
Personlig - att våga vara sig själv, vi märker när ni sätter på er jobbmaskerna. Vissa personligheter passar patienten/föräldrarna bättre, men även om man inte gillar alla så är det bättre än att mötas av ett plastansikte utan känslor.
Kontinuitet - att inte hela tiden behöva träffa nya människor. OK, att det automatiskt blir en viss personalomsättning, men försök i mesta möjliga mån låta patienten träffa någon/några som han/hon känner sen förr. Om inte annat så är det skönt att inte behöva dra hela historien varje gång. (Att det fanns MÅNGA av personalen kvar sen -94 var guld värt när Lojsan blev sjuk igen i aug 08!)
Bemötande och tid - Se till att patienten känner sig välkommen. Att alltid hälsa när patienten kommer in, se till att patienten vet var hon/han ska bo, att allt som patienten behöver finns, att patienten vet vem som är hennes/hans sköterska/uska/läkare och hur man ska nå dessa, att patienten inte känner sig som ett besvär. VARJE GÅNG - även om man är en återkommande patient, så behöver man känna sig välkommen. Ge patienten av din tid! (De gånger som det har gått åt pipan med tex lustgasning, är när det har varit stressigt på avd, vi har inte fått veta vad som är planerat och när, och personalen inte har hunnit med Lojsan - dålig planering, hafs).
Lyssna och prata. Det är alltid viktigt att lyssna på patienten, det behöver jag nog inte påpeka, men när man jobbar med barn är det viktigt att prata med barnet. Inte över huvudet på dem. Det här är de fenomenala på uppe på 95a. Lojsan har alltid blivit lyssnad på och talad till. I verkliga livet som litet barn har hon då ibland haft problem med vuxna som inte gjort på detta sätt. De här barnen förväntar sig (med all rätt) det av alla vuxna - med följd att "vanliga vuxna" och andra barn kan tycka att de är jobbiga.

Det finns fler saker också, men det är detta som jag tycker är viktigast - just idag...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gör just nu min praktik på barnmottagningen i Hudik och jag instämmer helt med vad du/ni skriver, barnen jag mött under dessa veckor är mina hjältar och personalen mina förebilder - jag är lyckligt lottad som får göra mina veckor på detta fantastiska ställe!
I övrigt mår vi bra;
*Elvis var i dag stajlad med svart tuppkam=fotografering
*Ellen var på älgjakt med dagis i går, hon "sköt" den första älgen
*Olle har idag varit hos Zoê å lekt, första gången utan mamma å pappa
Pappan är på en bejublad lanseringsturné, i kväll är anhalten ett utsålt Edsbyn.
Jag, gör praktik

Kramar till er alla och en önskan om ett häääääääääärligt lov!
/Järvsöligan!

momofa sa...

Har läst både inlägg och kommentar och instämmer HELT OCH FULLT !!!Att bli sedd och talad TILL är det viktigaste.Gäller alla patienter för övrigt.Skriv ett kompendium för all personal att läsa,väldigt bra var det!!Kramar