Life is what happens to you while you're busy making other plans./Lennon

om Lojsan, som fick diagnosen ALL - Leukemi i aug 2008; när hon var 16 år, och om hur vardagen i vår familj



onsdag 27 april 2011

Intryck förstagångsturist Beijing 10 dar

STOOOORT. Gatorna är väldigt otroligt breda, byggnaderna är stora, jättestora. Inte alltid höga men blaffiga.

Det är många kineser överallt, och de pratar mycket och högt. Inte många pratar engelska.

Trafiken är intensiv, och alla går rakt ut i gatan. Tyvärr alltför lätt att ta efter… De stora mängder cyklister vi väntat oss lyste med sin frånvaro, men bilar fanns det gott om!

Det är häftigt att se det man läst om i verkligheten: Muren, Himmelska Fridens Torg, Förbjudna Staden… tråkigt dock (om än förståeligt med tanke på mängden turister) att man inte får gå in i byggnaderna. Leta gärna upp ett litet tempel för att få en mindre museial upplevelse.

Guiden verkade vara räddhågsen. ”Åk inte tunnelbana, ät inte på små restauranger, handla inte på marknader… ” Fegis, klart man måste pröva – det är ju då man får uppleva!

Taxichaufförerna är griniga. Flera gånger vägrade de att köra oss även om vi hade destinationen på kinesiska och karta. Vi gav oftast upp och tog tunnelbanan. Visst är det billigt (den dyraste taxiresan kostade 64 RMB: OS-parken till Centralstationen) men det tar lång tid och är knappt värt böket. Ska man försöka fånga en taxi under kvällstid rekommenderar jag att man har med sig en reflex…

Det är lätt att åka tunnelbana, billigt och snabbt. I den rusningstrafik vi hamnade i var det inte mycket värre än Stockholm en fredag efter jobbet. Men vill man komma in i en vagn är det såklart dumt att försöka klämma in sig 4 välvuxna skandinaver i samma dörr. Ta en dörr var så kommer alla med.

Vi åt på flera ställen där hygienen kunde ha varit bättre, men maten var varm och vi hade handsprit. Inga problem med magen någon gång! Och supergod mat! En rejäl måltid för 4 vuxna inkl dryck gick på runt 100 RMB. Ibland billigare, ibland dyrare, lite beroende på var vi år och vad vi valde. Kan man inte läsa menyn eller prata med serveringspersonalen så kan man peka på bordsgrannens mat. Ger också kontakt med ”infödingarna”; blev bjuden på cigg av en glad herre en lunch.

Marknaderna kräver sitt arbete. Att pruta är hårt jobb. Jag var nöjd om jag landade nå´nstans i närheten av 10% av utgångsbudet. Skor större än 45 är svårt att hitta. Byxor benlängd 34” samt skjortor med tillräcklig ärmlängd likaså. Damkläder i stora storlekar helt omöjligt. Det enda vi hittills känner oss lurade på är kalligrafipenslar som såg fina ut men visade sig innehålla avklippta strån inuti och var helt oanvändbara. Även dotterns namnstämpel är helt värdelös, för grunt skuren ger den inget tryck på vanligt papper. Siden är inte siden och läder inte läder; är man bara införstådd med det så känner man sig inte lurad efteråt.

Om man vill slippa pruta kan man shoppa till riktigt bra priser i vanliga butiker, typ kinesiska Konsum.

Lång blond svensk tonårskille väcker uppmärksamhet bland tonårsflickorna. Fniss och smygtagna foton följde sonens väg.

Det blev mycket gå, så bra skor anbefalles. Kanske en stegräknare – en i gruppen 2 mil en dag…

Totalintryck: En toppensemester. Rekommenderas till en tonårsfamilj, det fanns alltid något för alla.

3 kommentarer:

Krister sa...

Jag tycker ni lyckats fånga en hel del av stadens egenheter på era dagar.

Mest anmärkningsvärt i din berättelse tycker jag är råden från er guide:
”Åk inte tunnelbana, ät inte på små restauranger, handla inte på marknader… ”
Varför dessa råd? Jag tror många skulle säga precis tvärt om.

U. Hermansson sa...

Har precis samma upplevelser av Peking, vi var där -07 och Marcus blev väldigt populärt fotoobjekt. Både att de försökte ta i smyg och att de frågade. Fast på ett ställe råkade jag på knaster-kyckling, inget jag kunde äta upp direkt.

Anonym sa...

Hej! Vi var i Peking samtidigt!! Vi hade samma upplevelser som ni, stort mäktigt och spännande. Tunnelbanan var ju "piece of cake", min blonda son med flickvän som blev fotograferade med små kinesiska tanter mest hela tiden!! Vill gärna tillbaka. Men vi saknar inte maten ett dugg..
kram mia