Utredning

Lojsan, Faren och jag kommer in till sjukhuset (som tur är Bror hos kompisen – och ska sova över där) och får träffa en allmänläkare som undersöker och det tas en massa prover. Vi går på stan i väntan på resultaten.

Sent omsider kommer resultaten. Vi träffar en nygammal läkare – samma som skrev in Lojsan 94! Hon har urusla värden. Eftersom hon är gul så har man tagit en massa leverprover och det verkar som om levern inte funkar alls. Billirubinet är skyhögt! Blodproverna visar superlåga värden för vita, röda och blodplättar. Sänkan är rätt hög och Hb är inte alls bra. Nu börjar det kännas obehagligt bekant. Det här att vita, röda och blodplättarna inte är bra känner vi igen från förr!

Inläggning på samma avd som vi hamnade först på 94, dock inte samma rum – rummet bredvid. Nu uppenbarar sig ett antal gamla bekanta. Bla sköterskan som körde mig i rullstol till förlossningen natten när Bror föddes! Det måste vara en bra arbetsplats som kan behålla personalen i 14 år! Det känns tryggt och samtidigt lite spooky. Vi skulle egenligen läggas in på barnonkologavd men de hade inte plats. Lojsans läkare är barnonkolog.

Man sätter en venflon och tar ännu fler prover – så många rör att sondskålen knappt räcker till. Urinsamling.

Dag 2: Lojsan är fastande, ska göra lungrönten och magultraljud på em. Vi går till lekterapin och lånar dataspel. Visa av erfarenheten så har vi packat rejäla övernattningsväskor och tagit med oss datorn. Lojsan spelar dator och vi spelar Canasta tills det är dags att gå till undersökningarna. Allt går smidigt och hon får äntligen äta!

På natten ska det tas en hormonkurva så det är tur att hon redan har en venflon. Sen tar vi tåget hem!

I sommar

Lojsan gick ut nian med finfina betyg och såg fram mot att få börja på gymnaiset. Men först sommarlov. Hon börjar med att åka på läger en vecka och har som vanligt jättekul. Kommer hem och blir förkyld direkt. Blir frisk efter en vecka. Vi reser till stugan ett par dar och vidare till Norge. Lojsan är tungandad, trött och gul. Vi tar kontakt med läkare i Lillehammer och Lojsan har jättehög snabbsänka och diagnostiseras med lunginflammation. Får penicillin och blir relativt snabbt bättre. Väl hemma så blir hon helt bra och börjar sommarjobba på sin födelsedag.

Jobbet går bra, hon är lite trött när hon kommer hem, men vi tolkar det som att det är ovant att jobba hela dagarna. Hon svettas mycket men det är ju varmt…

Vi åker och badar en eftermiddag. Lojsan tycker att det är kallt i vattnet trots att det är 23°! Mycket konstigt – hon tycker ju aldrig att det är kallt i vattnet… Jag skyller på att man blir badkrukigare när man blir äldre.

När Lojsan har jobbat 2 ½ vecka kommer hon hem en förmiddag och är ledssen och hängig. Tar tempen och hon har 38,5°! Vi misstänker att det är lunginflammationen som kommit tillbaka, så jag ringer hälsocentralen direkt och hon får en tid omgående. Husläkaren konstaterar att hon har feber, är gul men har ingen jättehög snabbsänka och inga stafylokocer – förmodligen ett virus. Hem, vila och febernedsättande. Vi ska höra av oss om det inte är bättre på måndag.

Lojsan är pigg och glad i helgen trots att febern ligger mellan 38 - 40° hela tiden. Det är marknad i byn så hon går runt ett par varv men hittar inget kul. Fam K kommer på fika. När jag ser Lojsan och deras döttrar sida vid sida så ser jag tydligt hur gul hon är! Bror kommenterar (retas) senare på kvällen hennes knallgula ögon.

På måndag morgon har hon fortfarande feber och är gul. Jag kontaktar hälsocentralen. Vi får tid direkt hos vår husläkare – suvve! Hon undersöker Lojsan och tycker att vi ska åka till barnakuten på vårt ”gamla” sjukhus.